Konst för konstens skull?

Hon ligger i sin säng på sjukhuset, läser en bok. Det är inte ngn vanlig bok, nej, hon läser bara filosofiska texter.  På huvudet har hon en jättestor rutig färgrik hatt. Hon ser ut som en liten clown. Några grönklädda kirurger håller på att riva sönder hennes färgrika strumpbyxor och sätter kniven i henne. Inte vanliga kirurger utan plastikkirurger, och ingen vanlig situation. Konst för konstens skull? Den franska konstnärinnan heter Orlan och gör performance-konst av sin kropp genom att låta opereras.  Inte bara en gång och bara med lokalbedövning. Orlan sätter skalpellern i sig, lider, dokumenterar allt med videokameran och låter fotograferas  sitt svullna och blåmärkesfyllda ansikte. Varje operation innebär en ny scenografi och av nya dräkter för operationspersonalen. Alla studenter stänger sina ögon...vi vill inte titta på henne längre. Usch, äckligt! Blod, blod, blod... Sluta!!! Vi deltar i estetikkursen...men den här gången vill vi inte titta på filmen längre...

www.sztukatulka.pl

Orlan gör antiskönhetsoperationerna, kirurgi är hennes konstverk. Men...kan man verkligen säga att det här är konst? Absolut inte! – svarar några studenter . De andra börjar fundera på och vet inte riktigt vad borde de säga. Inte jag heller. Var går gränsen för vad konsten kan visa?

 Skönhetsoperationerna är på modet. Skönhetsidealen kräver mycket av både unga och äldre kvinnor. Oftast kräver den det omöjliga. Orlan vill kanske säga och visa att det är sjukt!  Trots att hon gör det på ett väldigt kontroversielt sätt, har hon uppnått sitt mål...

Låt oss lämna vår franska konstnärinna. Man är hemma, vill vila upp lite efter jobbet eller skolan...så sätter man på TV:n, då ser man America's Next Top Model och lyssnar på hur de långa, hyper-smala modeller kritiseras att de är för tjocka... då blir man arg och byter kanal. Men då upprepas samma skönhetsidealer...

Folk vill ju inte titta på operfekta kroppar, gamla  eller tjocka? Nej...folk vill inte se dem för man vill glömma ett tag att man själv inte är perfekt. Åtminstone...glömma det.  Men vad kan säga de unga flickor som är så naiva och lätttroende att de bekänner sig till en „Kissies-religion” ?

Tror man att det är bara västervärldens tankesätt och västervärldens problem, så tror man fel.  Det är inte bara vi som leker med Barbie-dockar  som försöker uppnå skönhetsidealen med plastikkirurgiska operationer.  I Mauretania är det vanligt att man tvångsmatar unga flickor... Kvinnoidealet ser  lite annorlunda ut där än här. Ålder:19, vikt:89 – det är okej, fast det kunde vara bättre... i Mauretanien är en vacker och sexig kvinna också en fet kvinna. Spelar varningar om hälsorisker ngn roll?

www.afryka.org

www.wikipedia.pl

Eller Kayan-folket i Thailand och kvinnor som bär tusen halsringar vilket gör att deras hals blir längre, eller sist asiatiska kvinnor som opererar sina ögon att ha dem större...


Vi tänker: stackars kvinnor eller....vi förfasar oss över sådana traditioner. Är vi  mer originella än så med våra skönhetsoperationer? Jag vet förtfarande inte om jag borde tycka om Orlans konst...eller om hennes konst kan kallas en slags konst i överhuvudtaget...? Inget svar, så...nu borde man kanske låta kvinnor vara kvinnor, som själv betsämmer om sina kroppar. Hoppas bara att jag aldrig blir "tvungen" att sätta knivet i mig bara för att göra mig vackrare... 

Se det positiva!

Feberkänsla, då och då kokande känsla i kroppen; ömsom kall-varm, kall- varm, kall- varm.... problem med koncentration och splittrade tankar... nej, nej, jag är inte förälskad, jag är bara... förkyld!  Jag brukar inte vara förkyld så ofta ( eller: man hinner inte, för man har ingen tid), så det är en spännande upplevelse på ngt sätt :p

Först och främst har jag tappat rösten så jag har inte sagt ett ord – hela dagen! Ni som känner mig, ni kan tänka er vad jobbigt måste det vara! Och sen...eftersom jag inte kan prata med  andra människor högt, pratar jag bara med ”mitt inre jag ” och jag måste säga....jag känner mig väl ganska trött på mig själv. Jag är väldigt imponerad av mina vänner att de fortfarande vill ha mig som en vän efter att ha lyssnat på mig i några timmar J

Men....det är också inspirerade att vara förkyld, ligga i sängen och låta tankar flyga fritt. Ingen dåligt samvete att jag inte pluggar, idrottar,jobbar, eller läser „ngt klokt”. Jag är förkyld- jag måste vila lite...vilket känns väldigt bra!  

Det enda problemet är att jag måste gå till universitetet imorgon. Oturligt har jag ett referat och måste tala inför gruppen. Mindre kul. Nu...dags att ta vitamin C, som är min absolut bästa medicin mot allt möjligt, dricka varmt mjölk med honung och sova. God natt!

Baums koncert och Gorce- bergen

Det finns dagar när jag älskar att vara här i Krakow- och så var det t.ex. i tisdags. Först var det en rejäl sovmorgon ( vad skönt!), sen tog jag en powerpromenad och gick till skolan. Men det bästa kommer ju alltid sist... Varför? Eftersom det var Baums koncert i tisdagskväll. Vem är Baum frågar man då? Det låter  bara både tyskt och okänt. Det här nybildade bandet Baum består av fem otroligt duktiga, unga musiker från olika delar av landet och de flesta träffades på musikakademin i Nysa. Musiken de spelar är allt annat än min favorit ( då och då lite för mycket trip hop/club/electronic, tycker jag). Men jag uppskattar det mesta av bandets tidigare utgivna musik ändå och faktiskt har följt bandet sedan starten. Flera av bandmedlemmarna inspireras av det isländska postrock och den här musiken gillar jag ju! Vill ni också lyssna på Baum? Varsågod:  http://soundcloud.com/zespol-baum

Varför skriver jag om dem egentligen? Jag ville inte skriva om musik faktiskt...jag tänkte ju skriva om vänskap. Två bröder som spelar i bandet har jag känt i... 23 år. Vi har alltid betraktat varandra som syskon. Ibland bråkar vi, ibland är arga på varandra...men å andra sidan berättar vi allt förvarandra och litar på varandra till hundra procent. Kul, vad? Vi har alltid haft gemensamma intressen - vår mest älskade fjällvandring. För 20 år sen var det våra föräldrar som tog oss med och vandrade och idag planerar vi allt in i minsta detalj och tar de med oss. Helt fantastiskt! Varje gång när jag tänker på mina vänner hoppas jag att ha kraft och att kunna investera tid för att bygga en sådan vänskap, det är världens vackraste känsla, tycker jag.  I tisdags satt vi och pratade en hel natt, så i onsdags var jag väldigt trött ; ) Men det var värtt det med! 

Då pratade vi bland annat om Gorce- bergen, nära staden Rabka. Där vandrade vi två veckor sen, vandrade, övernattade i ett fantastiskt vandrarhem i ett underbart läge, med vacker panoramautsikt över Tatrafbergen. Hela byggnaden var utformad i en typisk bergsstil...då satt vi, spelade gitarr och sjöng. Hoppas att någon gång kunna visa er den här platsen!

GORCE: 

Måndagens Anti-Discrimination Training

Vem gillar egentligen måndagar?  Ingen.  Eller gillar ni dem? Firar man sin födelsedag på måndag, kan man kanske gilla den, men annars? Okej, men då var helgen över och då har den gått ( som vanligt) alldeles för fort.

Och då är det måndag igen. Men idag har det hänt mycket vilket gör min dag gillbar. Imorse deltog jag i Anti-Discrimination Training. Det var en spännande , inspirerande och framför allt djupt berörande  workshop där  alla var aktiva! Alla människor bygger en stor del av sin världsuppfattning på stereotyper. Jag med.  Fast jag skäms. Och det spelar absolut ingen roll om de här stereotyperna är positiva eller negativa – de är alltid farliga! Romer, Tyskar, Norrmän, Judar osv... vilka tankar och kännslor förknippas varje gång när man tänker på dem. Då satte mina kompisar fingret på en ganska öm punkt och började diskutera om Romer – helt kontroversiellt ämne i Polen.  ”De lever bara på att tigga pengar”  säger man...  Stereotyp? – ja, men svårt att säga att den inte stämmer med verkligheten, säger de andra.

Å andra sidan borde man kanske gå lite djupare i deras kultur. För att åtminstone försöka förstå att tigga kan ju vara en del av kulturen – kulturen inte fattigdomen, att de även finns  professionela tiggare. Och nu måste jag tänka på flera olika romska artistgrupper, romsk musik, dräkt och dans...  och nu ler man.

Några månader sen cyklade jag hem och träffade en gammal, tjock, romsk kvinna som sade ngt jag inte kunde förstå...då svarade jag snällt men bestämt  ”Nej, jag  kan inte ge dig pengar”. Då sade hon att hon bara ville fråga om vägen. Ni kan tänka er nu vad ledsen jag blev, och arg på mig själv!

Slutligen vill jag hänvisa till en riktigt intressant undersökning som man brukar göra både i Sverige och i Polen. Vem gillar vem? Gillar vi varandra egentligen? Enligt DEMOSKOP AB  ”De länder som ständigt ligger i topp när det gäller allmänhetens inställning är: Norge (5,41), Danmark (5,20) Storbritannien (5,17) Kanada (5,11) Finland (5,02). I botten hittas Iran (2,40), Irak (2,66), Saudiarabien (2,86) och Israel (3,07).” Polen ligger någonstans mitt imellan Norge och Israel ;p

Hur är det i Polen? Spanien gillar man mest...sen blir det Frankrike, Tjeckien, Slovakien, Italien, Norge, Danmark och Sverige... Judar och Araber är inte omtyckta...

Visst kan man försöka förklara vad beror det på... men... min råd är att först och främst försöka undvika att påverkas av sina egna stereotypa uppfattningar ... för det kan vara förödande att lägga dem som grund över hur människor är som människor.

Så. Från den romska kulturen... 

Ett, två, tre...

Dags att börja blogga! Den här gången ska jag dela mina tankar...på svenska (eller jag gvaranterar åtminstone 80% svenska i svenskan). Hoppas att texten blir läsbar!

Välkommen till min värld, kan kännas lite konstigt att titta på den ur ett polskt perspektiv, men är ni väl förberedda?

Ha en trevlig söndagkväll!