torsdag 15 december 2011

Konst för konstens skull?


Hon ligger i sin säng på sjukhuset, läser en bok. Det är inte ngn vanlig bok, nej, hon läser bara filosofiska texter.  På huvudet har hon en jättestor rutig färgrik hatt. Hon ser ut som en liten clown. Några grönklädda kirurger håller på att riva sönder hennes färgrika strumpbyxor och sätter kniven i henne. Inte vanliga kirurger utan plastikkirurger, och ingen vanlig situation. Konst för konstens skull? Den franska konstnärinnan heter Orlan och gör performance-konst av sin kropp genom att låta opereras.  Inte bara en gång och bara med lokalbedövning. Orlan sätter skalpellern i sig, lider, dokumenterar allt med videokameran och låter fotograferas  sitt svullna och blåmärkesfyllda ansikte. Varje operation innebär en ny scenografi och av nya dräkter för operationspersonalen. Alla studenter stänger sina ögon...vi vill inte titta på henne längre. Usch, äckligt! Blod, blod, blod... Sluta!!! Vi deltar i estetikkursen...men den här gången vill vi inte titta på filmen längre...

www.sztukatulka.pl

Orlan gör antiskönhetsoperationerna, kirurgi är hennes konstverk. Men...kan man verkligen säga att det här är konst? Absolut inte! – svarar några studenter . De andra börjar fundera på och vet inte riktigt vad borde de säga. Inte jag heller. Var går gränsen för vad konsten kan visa?


 Skönhetsoperationerna är på modet. Skönhetsidealen kräver mycket av både unga och äldre kvinnor. Oftast kräver den det omöjliga. Orlan vill kanske säga och visa att det är sjukt!  Trots att hon gör det på ett väldigt kontroversielt sätt, har hon uppnått sitt mål...

Låt oss lämna vår franska konstnärinna. Man är hemma, vill vila upp lite efter jobbet eller skolan...så sätter man på TV:n, då ser man America's Next Top Model och lyssnar på hur de långa, hyper-smala modeller kritiseras att de är för tjocka... då blir man arg och byter kanal. Men då upprepas samma skönhetsidealer...
Folk vill ju inte titta på operfekta kroppar, gamla  eller tjocka? Nej...folk vill inte se dem för man vill glömma ett tag att man själv inte är perfekt. Åtminstone...glömma det.  Men vad kan säga de unga flickor som är så naiva och lätttroende att de bekänner sig till en „Kissies-religion” ?

Tror man att det är bara västervärldens tankesätt och västervärldens problem, så tror man fel.  Det är inte bara vi som leker med Barbie-dockar  som försöker uppnå skönhetsidealen med plastikkirurgiska operationer.  I Mauretania är det vanligt att man tvångsmatar unga flickor... Kvinnoidealet ser  lite annorlunda ut där än här. Ålder:19, vikt:89 – det är okej, fast det kunde vara bättre... i Mauretanien är en vacker och sexig kvinna också en fet kvinna. Spelar varningar om hälsorisker ngn roll?


www.afryka.org

www.wikipedia.pl
Eller Kayan-folket i Thailand och kvinnor som bär tusen halsringar vilket gör att deras hals blir längre, eller sist asiatiska kvinnor som opererar sina ögon att ha dem större...


Vi tänker: stackars kvinnor eller....vi förfasar oss över sådana traditioner. Är vi  mer originella än så med våra skönhetsoperationer? Jag vet förtfarande inte om jag borde tycka om Orlans konst...eller om hennes konst kan kallas en slags konst i överhuvudtaget...? Inget svar, så...nu borde man kanske låta kvinnor vara kvinnor, som själv betsämmer om sina kroppar. Hoppas bara att jag aldrig blir "tvungen" att sätta knivet i mig bara för att göra mig vackrare...